Riktigt roligt träningspass!

Det vidrigt isiga underlaget är hopplöst och promenaderna blir korta, inte mycket mer än så att hundarna hinner uträtta sina behov. Även de halkar ju och i morse när jag släppte lös Garibaldi så travade han iväg, det är så man börjar undra om han är frisk, men nu ikväll så gjorde Sigge likadant – de är helt klart medvetna om att de knappt kan stå på benen och anpassar faktiskt tempot, det trodde jag knappt att de kunde… 😀

Att hundarna är uttråkade är det inte nån tvekan om, senaste tiden har det bara blivit dragträning och även om det faktiskt har resulterat i fina muskler (förmodligen är det kombinationen av dragträningen och pulsandet i snön som gett effekt) så ger det ju också bra kondis men inte direkt nån större mental stimulans.

Idag visade Sigge prov på vad som kan hända när en uttråkad beauceron får roa sig själv… Gammelpojkarna har fått varsin fin liggdyna från Out-n-out – suveränt fina dynor, med pile på ena sidan och helt vattentät, jag kan verkligen rekommendera dem!

I denna ”liggpåse” kan man sen stoppa in en stor kudde, eller som vi gjorde, ett täcke. Båda gamlingarna älskar att ligga ute när det är kallt men jag är inte så glad för att de ligger rakt på snön/isen (liggborden är ju också ganska översnöade vid det här laget) så de här dynorna blev helt perfekta!

Vi visste att det var lite riskabelt då Sigge och Chili ju delar hundgård men Sigge har inte varit speciellt mycket för att förstöra saker så vi hoppades på det bästa. Det har hittills funkat bra – vi har haft dem i säkert 1.5 månad eller kanske lite längre – men nu gick det inte längre….

Sigge hade tyvärr rivit sönder Chilis fina dyna… himla synd, dels för att den ju förstås inte var helt billig men framför allt för att Chili nu inte har något att ligga på. Vi får ta och ge honom en fäll så länge, även om det inte är samma sak så är det ju bättre än att ligga direkt på snön/isen. Jag klandrar heller inte Sigge – han var uttråkad och tyckte väl att det var en kul grej att jobba med… Uttråkade beauceroner med egna initiativ resulterar förstås gärna i sådana här saker…. 🙄

Eftersom hundstackarna var så uttråkade så tog matte sig i kragen och tränade ett pass ikväll, inomhus.

Efter att ha läst i den som vanligt mycket inspirerande bloggen på 3vallare.se så beslöt jag mig för att träna hantering med Garibaldi – han är förvisso inte direkt svårhanterad (för mig i alla fall) men han älskar heller inte att bli glodd i munnen/halsen, öronen däremot går numera alldels ypperligt, till och med öronrens som han förr avskydde, nu kommer han frivilligt och sätter sig och väntar på att jag ska mecka med öronen (han har haft lite småtrassel med en envis öroninflammation i ena örat) och att han gillar det idag beror förstås på att jag tränat det en hel del och eftersom ”träning=belöning” för våra hundar så köper han det numera utan minsta tjafs.

Så idag klickade jag honom för att jag fick hålla hans mun öppen lite, sen lite mer, sen ytterligare lite och det gick snabbt framåt. Det är alltså inga problem i vanliga fall att göra typ en tandvisning men mer ingående studie av mun/hals tycker Gari inte alls är nödvändigt, det är bara tidskrävande och tråkigt…. Nu var det däremot plötsligt väldigt roligt att låta matte glo ner i halsen. 😉

Vi tränade även position i fria följet, sättande under gång samt fjärren. Testade några skiften till stå och det fungerade fint, gäller bara att ha kriterierna klara för mig och inte belöna något felaktigt skifte (dvs. ett skifte där han flyttar baktassarna).

Nästa hund ut var Sigge, som var väldigt laddad. Vi tränade på att han verkligen skulle lyssna på mig, dvs sitt betyder inte ligg och tvärtom. Han har blivit otroligt duktig på att koncentrera sig och inser snabbt när det inte lönar sig att ha egna initiativ. Jag vill ju gärna kunna plocka fram frivilliga beteenden hos hundarna men när jag väl använder kommandon, ja då ska de lyssna på det. Försöker därför att inte blanda frivilliga beteenden och kommandostyrda beteenden i samma pass och för det mesta funkar det (det är ju bara jag som ska hålla rätt på vad jag gör så sköter sig hundarna bra).

Tränade även ”stå fint och bli genomklämd” för det är något som Sigge har lite svårt för – han vill så gärna mysa och snor runt och kelar och njuter, men nu ville jag att han skulle stå stilla, med huvudet och blicken riktad rakt fram och åter igen – är jag bara noga med vad jag klickar så fattar hundarna det hur fort som helst. Ibland är det löjligt roligt att shejpa beteende för det är lite ”magi” över det, även om det egentligen är hur enkelt som helst. Men som sagt – allt handlar om timing och kriterier och förstärkning (belöning). Om det inte blir bra så är det ju jag som slarvat med någon/några av de tre punkterna.

Lite ”kika i munnen” gjorde jag även på Sigge, fast han tyckte att det var synnerligen onödigt att jag skulle peta in fingarna i hans mun, det var väl enklare att jag bara gav honom godiset direkt? 😉

Sen… långben… ja, alltså Chili. Här beslöt jag mig för att testa en sak som jag inte jobbat så mycket med, nämligen klicka för avslappning. Chili är en ganska livlig hund och eftersom han även är rätt mesig/osäker på sig själv så blir det lätt frustration i form av pip och ”fladder” om han tror att det inte var rätt. Jag har varit dålig på att träna stadga med honom, eller ja… jag har gjort det i vissa moment men inte rent generellt. Idag beslöt jag mig för att klicka alla signaler jag såg om att han var avslappnad och inte så uppe i varv, t.ex. att svansen stannade – den viftar ofta väldigt mycket när vi jobbar och det är väl trevligt men ofta är han alldeles för uppvarvad då. Och nu var det ju det här med magi… på 5-6 klick så började han inse vad som gav utdelning och svansen stannade och hela hunden satt koncentrerad men lugn och tittade på mig! Åh, det är så häftigt att jag blir helt till mig… 😀

Vi testade även det när han stod upp – med kriterierna stilla svans, stilla tassar, stilla huvud samt inget pip – och jäklar… det enda jag ångrar är att jag inte kände till det här när han var yngre för det hade varit så himla bra för honom! Även liggande kunde han slappna av och i slutet kunde jag sitta framför honom när han låg ner och sen kunde jag hastigt sträcka händerna rakt upp i vädret och han rörde inte en fena! DET är bra gjort av Chili för egentligen vill han nog bara fara upp och pussa på mig när jag gör sådana rörelser som tolkas som bus eller glädjeyttring – Chili är en väldigt ”pussig” och glad hund. 😀

Sen kom husse gående och jag fick chansen att se om Chili kunde slappna av trots att han blev jätteglad över att se husse och helst ville gå och hälsa. Visst kunde han det, två gånger och andra gången fick han gå till husse som belöning. Så coolt att se det här!

Det pratas ibland om att hundarna blir så ”triggade”, uppvarvad och hetsiga när man kör med klicker, men det handlar förmodligen bara om att man som tränare satt fel kriterier och belönat fel saker. Belönar man avslappnat beteende så får man avslappnat beteende. En bra artikel om det kan du läsa här.

Sist ut var Kenzo och i hans fall är det lite tvärtom mot Chili. Kenzo är traditionellt tränad från början, dock så gott som utan korrigeringar men med mycket locka/lura-träning och det har varit svårt att få honom att agera helt självständigt vid klickerträning/shejping. Han är verkligen ett exempel på en crossover-hund. Men med tiden har han blivit bättre på det även om han tenderar till att bjuda på samma beteenden om och om igen. Den första grejen som jag shejpade in på honom är en snurr åt höger och den tar han gärna till som första beteende. Jag har dock, efter lite trixande lyckats få honom att snurra även åt vänster men jisses så mycket jobb det tog innan han fattade det. 😉

Idag klickade jag honom för allting han gjorde, alla små rörelser hit och dit – buga, snurra (som är snurr åt höger om jag har kommando på det), spinn (som är snurr åt vänster om jag har kommando på det), backa, vifta med tassarna…. och Kenzo hade kungligt roligt. Sen tränade vi också lite spansk skritt, något som legat i träda sedan i somras men som han absolut inte glömt utan gjorde riktigt fint, om än att han inte får till de där höga benlyften men så är han ju också gammal, raringen. 🙂

Extra intressant var att se Chili när han fick ligga och titta på (bakom galler) när jag tränade Kenzo – Chili brukar i det läget ha svårt att koppla av och oftast står han upp och hänger snarare än att han lägger sig och kopplar av. Men idag… han låg så gott som hela tiden! Mycket uppmärksam på mig och jag passade förstås på att förstärka liggbeteendet genom att ge godis lite då och då. Så häftigt att se honom så cool!

Jag avslutade kvällens träning med att köra lite samma stil med Garibaldi och hans kryp. Han ÄLSKAR det momentet av någon anledning och då går han förstås upp i varv lite för mycket – krypet är ju ett sådant moment som man gärna vill ha fokus och balans och sans i – och då blir ju krypet som det blir. 🙄 Men nu klickade jag honom först för att ligga stilla, med huvudet rakt fram (det är något som han kan sedan innan – det är väldigt praktiskt att hunden lägger sig med huvudet riktat rakt fram för då blir den också rak i kroppen), sen böjde jag mig ner och strök honom längs sidan och klickade när svansen slutade gå och han låg lugnt och tittade rakt fram. Därefter började jag gå pyttesmå steg och han kröp i sin tur pyttesmå steg och det hela blev väldigt lugnt och fint! Åh så nöjd jag blir när jag kan sätta bra kriterier och sen genomföra träningen så att den blir så här bra! Jag är inte världens mest petiga och samlade människa… snarare tvärtom 8) men jag har ju lärt mig med tiden att det gör så himla stor skillnad om jag lägger ner lite extra ”petighet” på detaljerna, speciellt grunderna.

Idag var en härlig träningsdag, det blir garanterat fler sådana här pass i veckan, fast jag kommer även att ha fullt upp med arbete med Dubbelsporren så jag får försöka hinna med både ock. Tyvärr är det ont om material till det här numret, men det är inte mycket att göra åt det. Hade velat hinna skriva en artikel själv men det ser inte riktigt ut som att jag kommer att hinna det… vi får se hur jag kan disponera min tid.

Nu, sovdags!

4 reaktioner på ”Riktigt roligt träningspass!

  1. Förresten, antar att du köpte large av bädden. Vad väger den? Tänker på om man ska släpa med en sån till träning osv. Det står att man kan knäppa ihop och bära den enkelt. Men vad är inte ”enkelt” i reklamsammanhang? 🙂 Den hade ju ett skapligt pris.

  2. Large till Chili, medium till Kenzo, men han kunde säkert haft large utan problem. Dock rullar han ofta ihop sig som en liten kanelbulle så medium funkade.

    Bädden i sig väger nästan inget alls – den är ju liksom bara en ”tom påse”. Vi stoppade i vanliga sängtäcken och eftersom vi använde rätt tjocka/tunga täcken så blev det ju lite mer, kanske vägde alltihopa 2-3 kg (Obs! nu gissar jag bara). Jag skulle nog inte tycka att den var speciellt jobbig att ta med till träningen och man kan ju lägga ett lite tunnare täcke i den eller kanske en tunn skumgummimadrass – öppningen är dock ganska liten så det går inte in så stora/tjocka madrasser som vi hade tänkt från början men det löste sig ju med täcke istället och blev faktiskt lite mer formbart och gosigt tror jag.

    Den går ju att vika dubbel och bära i handtaget bara man inte har alltför tjock fyllning så den är nog ganska enkel att ta med sig.

    Himla synd att Sigge slet sönder Chilis, nu blir det inte nån ny till Chili förrän vi byggt sista hundgården så Chili får gå själv… bädden var ju inte helt billig så jag köper inte en till med risken att Sigge sliter sönder även den, men sen ska vi definitivt ha en sådan igen, de är helt suveräna!

Lämna en kommentar